En dag så svart så svart.
Idag är en så fruktansvärt mörk dag att jag inte vet vart jag ska börja.
Igår kväll skedde en terroristattack i Paris. Över 120 människor blev mördade i Paris, ca 3,5 timmar bort med tåg från där jag är. Många av mina kompisar kommer därifrån och har i panik försökt kolla att alla deras familjemedlemmar och vänner mår bra. Jag stelnar till och tänker tänk om det sker i Stockholm nästa gång, så det blir min familj och mina vänner som blir drabbade. Eller Amsterdam.
Sedan tänker jag på Syrien, eller Irak, eller något annat krigsdrabbat land. Där ser det ut såhär varje dag. Varje. Dag. I dagarna skedde ett liknande attentat i Beirut, och i Calais brinner flyktingförläggningar. Det är sånt här som 50 miljoner människor är på flykt ifrån.
Vi måste få upp ögonen för ondskan och hatet, inte bara när det händer i trygga Europa. Och aldrig, aldrig ALDRIG får vi möta hat med mer hat. Vi får heller inte koppla ihop hat och terror med religion, eller etnicitet. För det enda som kan besegra hatet är kärlek, och kärleken måste vinna.
